Krönika: I väntans tider…

Sitter med en vidunderligt väl utformad och gigantiskt stor kanelsnäcka (antagligen t.o.m. för stor för Steven Tylers kyssäkta läppar) framför mig och första bettet ger en liknande effekt då jag för första gången erbjöds den ”förbjudna frukten”. Jag avnjuter ovanstående tingest tillsammans med en ångandes kall dryck, i väntan på José, en av tre ägare till det mytomspunna caféet Simrishamnsgatans 3, i folkmun ”Simpan”. José jobbar och bor i Möllan, vilket gör att årets höjdpunkt givetvis är svår att missa och han är en flitig besökare om han inte jobbar.

Trots avsaknad av empati för någon annan musik än smäktande hårdrocksepos, så känns bakgrunden med soulmusik passande i den avslappnande miljö jag vistas i, när jag inleder konversationen tillsammans med José.

Möjligheten
Som boende i Möllan så blir José påverkad på alla möjliga sätt av festivalen och då blir det genast aktuellt att fråga vad det är som José gillar med festivalen? Det är först och främst att den lokala kulturen blir uppmärksammad och får utrymme till det. Människor som är oerhört kreativa och duktiga får chansen att nå ut till en större publik. Filip, tidigare ungdomskonsulent för MVF, men för tillfället en exalterad hasardspelare, inflikar att det är just det som är Möllevångsfestivalen, ett forum för den lilla artisten/konstnären/m.m. De olika kulturerna berikar den skattkammare som Möllan i grund och botten är och skapar förutsättningar för människor att ställa sig frågor som de aldrig frågat sig själva.

I samma andetag som det ovanstående, så ventileras även vikten av att det skapas en gemenskap. Gemenskap mellan de olika kulturerna som förgyller Möllan, men också mellan människor inom samma kultur. Denna festival hade varit intet om inte gemenskapen regerat.

Vid önskebrunnen
Vi vandrar vidare i festivalens spår och när jag ställer en fråga om vad José önskar med den kommande festivalen så kommer svaret direkt: att den aldrig tar slut. Frågan gällde egentligen denna festivalen, men Josés önskan pekade på ett längre perspektiv och det tyckte han är oerhört viktigt att folket i Möllan tar fasta på, samt arbetar utefter. Tror också någonstans att José och jag var överens om att detta årets festival heller aldrig tar slut eller i alla fall att stämningen som festivalen genererar i bästa fall består.

En av de större önskningarna med årets festival som José har är att det som vanligt kommer väldigt mycket folk, vilket är den viktigaste ingrediensen för festivalen. Men då måste en annan oumbärlig och omdiskuterad ingrediens också vara med oss och som ni säkert nu förstår är vädret, eftersom det ju oftast är det som gör att folk förökar sig till dessa tillställningar.

Avslutningsvis så poängterar José att det är viktigt att alla konstinrättningar (ateljéer el. liknande) öppnar upp, som leder till att människor kan mingla med ett glas vin i handen mellan dessa. Som iklätt i Josés egna ord helt enkelt blir ”En stor folklig vernissage”.

//Mikael Johansson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: