En man, gitarr och ironi

Foto: Peter Johansson

På konstscenen denna njutningsfulla afton framförde Ola Nilsson sin musik inför ett 30-tal personer, som hade lagt beslag på de soffor och fåtöljer vilka omgärdade scenen. Klädd i vitt drar han fram sin repertoar med svart humor och han intygar att han verkligen uppskattar att svära på allmän plats. Med hög intensitet spelar att han sina epos och man kan känna en liten Bruce Springsteen-vibb när en blodådra gör sig synlig på hans hals.

En riktig Londoneer går förbi och han bejublar det sätt som Möllevången gör genom att ta ut festen på gatorna, samtidigt som han ger en tumme upp för det pågående framträdandet. Han älskar livet i den här delen av staden och tycker det är synd att det är sista festivalen.

Ola har sin loge (hem) bara ett hundratal meter ifrån konstscenen, men han spelar väldigt sällan i Malmö. Men att ställa upp på festivalen var uppiggande och underbart, han önskar han kunde göra det igen. På förra årets festival spelade han i en konstellation som hette Håll grytan kokande.

Eftersom Olas texter genomsyras av ironi, säger han att det många gånger kan misstolkas, speciellt i en låt där han driver med Nationalsocialistisk front. Låten har en del hårda ord inbakad i sig och hör man bara dessa, kan gemene man uppfatta det fel. Men Ola säger att han har spelat den på ett bröllop och trots att det fanns skeptiska blickar bland gästerna i början så gick den hem i slutet. Det är också just vad Olas framträdande gör, går hem.

Mikael Johansson

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: