Krönika: Barn av Möllan tar ledningen

Mikael Johansson kommer fram till festivalen att i krönikeform göra några djupdykningar i vad som händer. Här kommer den första!

Barn av Möllan tar ledningen!
Knappt en månad kvar tills att Malmös bästa festival öppnar upp och man kan redan känna aromen av den glädje som kommer svepa in över oss invånare, för ytterliggare en Summer of Love. Scener projiceras redan i huvudet av vackra människor, kroppsligt och själsligt, som gör ditt och mitt liv rikare under en lång tid framöver. Människor som skapar oumbärliga minnen när höstmörkret obönhörligt tar sig in i våra sinne.

Yamila i karnevalsstämning!

Det är denna känsla av glädje som fyller mig när jag sitter och konverserar med Yamila Contti, en av de drivande för Möllevångskarnevalen.

Aptitretare
Under det senaste året har de ansvariga för karnevalen byggt upp förväntningar genom att genomföra ett par olika mindre karnevaler i Möllans närområden. Det har bl.a. varit spöktåg och en vårkarneval, allt detta för att trigga invånarnas sinnen om det härliga som komma skall. Många som bor i Möllevången vet att det bästa som finns är när det händer något oförutsett och uppseendeväckande, vilket det ständigt gör i vår ”Stad”. Ja, du uppfattade detta uttalande rätt: Möllevången är en stad!

Huvudattraktionen
Det är i år den 12:e gången som Möllevångskarnevalen slingrar likt en orm, genom paradiset Möllan och det är barnen som agerar som dess huvud i år. Som varandes vår framtid är barnen det självklara valet för att ta ledningen i detta kärlekståg. Barn har ju till skillnad från oss vuxna inga bekymmer och många barn slipper uppleva den ondska som omgärdar vår värld. Dessa barn kommer också vara anledningen till att karnevalen fortsätter slingra om femtio år.

Din förening!
Förutom att karnevalen är religiöst och politiskt obunden så är alla föreningar välkomna att förgylla tåget och Yamila säger att det behövs mer av dessa. Är man som förening osäker på ett deltagande så är man välkommen att kontakta de ansvariga för att få hjälp, genom t.ex. en workshop.

Möllevångskarnevalen är ju som namnet poängterar något som är till för föreningar som har sin verksamhet i anslutning till Möllevången, men karnevalen välkomnar även föreningar i Malmö, Sverige och världen. Yamila säger att det för tillfället kommer karnevalstörstande gäster från Stockholm, Göteborg och Berlin.

Ett av de mest använda ord som finns när det gäller Möllevången är Kultur. Kultur i alla dess skeppnader: musik, teater, performance, konst m.m. och allt är en ingrediens i en karneval. Tillsätter man också det fantastiska faktum att det finns människor här som har en bakgrund i andra länders/områdens kulturer, så blir det en välsmakande gryta. Därför behövs Du som krydda för att ge styrka till en redan stark Möllevångskarneval!

El botellón
Alla tittar på varandra med beundran. Komplimangerna översvämmar hela Möllevångstorget och glädjen över att vara tillsammans vet inga gränser. Årets karneval var den bästa någonsin och nu blir den en belöning, eftersom gatufesten fortsätter hela natten lång. Dessutom så kommer denna känsla av tillfredställelse över något fullbordat inte lämna oss ensamma under de kalla vinternätterna.

Vill Du omvälvas av ovanstående känsla? Då kan Du kontakta Möllevångskarnevalen via info@mollevangskarnevalen.se eller besök hemsidan och facebook.

Alla andra underbara individer är välkomna att uppleva denna livsuppehållande tillställning den 24:e juli. Du gör det möjligt!

Som nämnts tidigare så är barnen huvudattraktionen och att många barn slipper medvetenheten av ondskan som ständigt hotar vårt samvete. Med denna fantastiska karneval ska vi försvara barnens glädje och inte låta det onda tränga in!

//Mikael Johansson

Intervju: Mattias Elftorp om årets festivalaffisch

Årets affisch, logga och grafiska element är skapade av serietecknaren Mattias Elftorp. Här berättar han lite mer om hur han tänkt:

Vad är tanken bakom hur du utformat affischen och loggan?
Jag har tidigare vid lite olika tillfällen texknat av olika hus på Möllevången. Tidigare tyckte jag att hus i regel inte var särskilt kul att teckna, men vid de tillfällena där jag var mer eller mindre tvungen så fick jag smak för det. Rätt många hus runt Möllan är också lätta att känna igen, så det blir inget snack om att det är just
Möllevångsfestivalen det handlar om. Så därför lät jag hus och byggnader vara layoutens grund. Festivalen och stadsdelens invånare fick representeras av växterna.

Varför tänkte du så?
Jag ville inte teckna några människor, även om det ju är fullt med folk på Möllan både under festivalen och dygnet runt resten av året, men det behövdes ändå något slags liv i bilden. Antar att det var en del olika
saker som gjorde att det blev som det blev. Gräsrötter, vildvuxenhet, tidigare festivalgrafik och någonstans också den gamla franska graffitin: ”Sous les pavés, la plage” (under gatstenarna, stranden).

Hur skulle du vilja se Möllevångsfestivalen i år?
Jag har nog alltid tyckt att det hade varit kul med lite mer politik under festivalen, och det verkar det ju bli i år. Sedan har ju alltmer alternativa musikscener försvunnit från Malmöfestivalen de senaste åren,
så det finns ju ett hål att fylla där. Jag gillade Rundgångs scen som de hade för ett par år sedan. Och punkscenen där på ödetomten.

Vad gör du annars?
Jag tänkte att jag skulle få ihop nionde albumet i min cyberpunkserie Piracy is Liberation nu under sommaren. Serien kommer också att bli en webserie nu om ett par veckor. Tanken är att jag ska lägga upp en ny sida varje dag och börja med det första albumet nu den 15 maj.
Och så jobbar jag genom Seriefrämjandet med AltCom 2010 som kom mer attvara en vuxenseriefestival på tema sex & krig i Malmö i november. Jag kommer att vara projektledare för den och kommer även att göra den grafiska profilen, så det kommer att vara en del jobb framöver.
Blir också en del jobb med nya utställningar som vi kommer att göra under hösten med Wormgod, som är jag och Susanne Johansson. Vi har en rätt cool utställning som vi kommer att göra på Panora i samband med
AltCom.
Och så illustrerar jag just nu en artikelserie som går i Helsingborgs Dagblad. De kör Lena Sundströms bok Världens Lyckligaste Folk som följetong nu under våren. Boken handlar om hur Danmark har förändrats
sedan rasistiska Dansk Folkeparti kom in i riksdagen och hur alla de andra partierna hakade på den rasistiska retoriken. Det är ju aktuellt iinte minst i Skåne nu också, valår som det är…

Jag är också redaktör för en serietidning som heter Dystopia som ges ut av Wormgod & Seriefrämjandet. Med svenska och internationella dystopiska serier.

Mattias Elftorp

Sedan var väl tanken att det skulle bli lite tid över till att hänga i park och sånt också en del nu när sommaren kommer. Om det blir någon tid över…

Lite länkar till saker jag sysslar med:
Piracy is Liberation
Piracy is Liberation som webserie
Wormgod
AltCom
Min blog

Folket bakom festivalen: Andreas

(16.44) Andreas Romano (Dj Rome) är scenchef för ”Hiphopscenen & Ungdomsområdet” under årets Möllevångsfestival. Som socionom och ungdomsarbetare har hans vision för årets hiphopupplaga varit att konstruera ett levande område kring scenen, där ungdomar i stadsdelen kan medverka i hiphoprelaterade workshops som breakdance, dj:ing, streetdance, m.m. Skateramper och rails kommer också att köras in och finnas för alla att utnyttja!

-Det är en förutsättning för mig att inkludera och rikta mig till de unga, vars område vi lånar över en helg, förklarar Andreas. Dessutom kommer naturligtvis de fetaste artisterna som tiden har att erbjuda komma till Möllevångsskolans skolgård och underhålla på själva scenen!

-Artisterna såväl som workshopledarna medverkar utan ersättning och gage vilket jag är otroligt tacksam för” poängterar Andreas. Kom till hiphopområdet, ung som gammal, och ta del av den positiva energi som jag, mina volontärer, artister och workshopledare lovar att sprida. Vi ses på Möllevångsskolans skolgård!

Här är allt som händer på Hiphopscenen under festivalen.

/Anna

Folket bakom festivalen: Fabian Hildebrand

(11.50)

Att börja och sluta på rätt sätt.

Inför invigningen, om bara några timmar, såg jag till att bonda lite med Fabian Hildebrand. Han är nyss hemkommen från Paris och påväg till Ven innan han kommer att vara en essentiell del av invigningen och avslutningen av festivalen. Vi vill ännu inte vill avslöja alltför mycket om själva uppträdandet. Istället ber jag Fabian berätta lite om sig själv och den trumtradition han så genuint representerar: Västafrikansk djembemusik.

Hur kom han i kontakt med den traditionen? Vad är signifikativt för den och vad tillför den skandinaver och västvärlden idag? Jag försöker få ett intellektuelt grepp om vad som är så attraktivt i detta tillsyneslåtande enkla instrument med dess suggesiva rytmer. Om det går. För som Fabian framhåller, magin ligger långt bortom intellektet och förstås bäst kroppsligt när vi spelar, sjunger och dansar tillsammans.

Foto: Christel Khan

Fabian kommer ursprunligen från Kristianstad och växte upp i en kulturellt aktiv familj. Hans mamma arrangerade konserter och musikevenemang så Fabian kom tidigt i kontakt med olika musiker och typer av musik. Själv intresserade han sig på den tiden för olika naturfolk och traditioner varpå han upptäckte det ceremoniella sättet att använda sig av instrument, sång och dans i bland annat Navajo-indianernas kultur. Hans intresse för det grundläggande i människan, hennes olika lager och komplexitet tog honom också med in i litteraturens och universitetens värld där han läste filosofi, vetenskapsteori samt idé- och lärdomshistoria.

Men det var när Fabian satt på en gata i stan och spelade didjeridoo som Zoumana Diawara hittade honom och av någon anledning bestämde sig för att plocka upp honom, introducera honom till sitt musikaliska universum, och sedermera ”adoptera” honom som sin lillebror. Zoumana är arkitekt från Mali numera bosatt i Stockholm. Han jobbar varken som musiker eller lärare men kommen från en trumkultur kunde han ändå ge Fabian en stabil grund och kontakter att spinna vidare på. Detta ledde till att Fabian studerade bakomliggande djembeaspekter på plats i Mali och för olika auktoriserade lärare runtom i Europa. Idag har Fabian 15 års erfarenhet av att spela, undervisa och bygga instrument

Foto: Christel Khan

För Fabian är det genomgående och av största vikt att presentera och förmedla ett traditonellt och ursprungligt sätt att förhålla sig till djembe. Han har stor respekt för det sättet han själv är upplärd på och de intryck och erfarenheter han har gjort sig under resor och i möten med musiker. Det är inte helt lätt att överföra djembens gamla väsen till ett modernt västeuropa. Levnadsrytmen, kapitalismen och individualiseringen talar emot den grundsynen djembekulturen bygger på. Men Fabian vägrar att kompromissa. Han flirtar inte med ett sensationslystet effektsökeri varken i sin undervisning eller när han själv uppträder.

Traditionellt sätt används de ofta monotona introduktionerna till att föra ett kollektiv, en by, en grupp människor i en begravning eller glädjefest, till ett förändrat medvetandetillstånd. Det är en process som kan ta timmar men den är grundläggande för att sedan föra kollektivet till ytterligare dimensioner när rytmerna blir mer komplexa och soliserna gör sitt inträde. I Västafrika är trummaren som individ ointressant. En duktig musiker eftersträvar inte berömmelse eller populäritet runt sin egen person. Istället övar sig trummarna i en ödmjuk och öppen hållning, nödvändig i samarbetet med de andra musikerna då de speglar gruppen innan de gemensamt går in i dimensioner av healing, glädje, sorg, styrka, njutning och smärta. Det finns ingen gräns mellan de som dansar, trummar eller lyssnar. Mellan musiker och publik

Att nogrant och under lång tid verkligen lära sig och implementera den grundläggande rytmiska grammatiken betalar sig när du sedan kan släppa den och de stapplande stegen för att spela en dialekt som passar dig, utifrån kroppen, centrerad i yttersta närvaro. Vi pratar inte om en flummig trumresa bortom sans och förnuft utan om ett rent sinnestillstånd där musikerna öppnar ett rum för kollektivet att speglas i här och nu. Musiken är inte av underhållningsyfte i den bemärkelsen utan har ett bruksvärde. I Västafrika talar man bland annat om att använda trumman som medicin. Ett verktyg livsnödvändigt för att hålla sig frisk själsligt, psykiskt och fysiskt. I frånvaro av lyckopiller, penicillin, ständigt brusande radio och TV. Utan konsumtionssamhällets dövande förbrukning tas trummorna fram igen och igen för att hjälpa människorna. En annan verklighetsuppfattning råder där vardagens bekymmer är illusioner, klarheten och enkelheten under trummornas påverkan är verkligheten. Ett tillfälle att släppa dagens stress och bekymmer. Att låta sina kroppar skaka av sig bördor, spänningar och minnas drömmar, förhoppningar. Återknyta till inneboende kraft.

Trumtraditionen Fabian representerar har mångtusenåriga rötter. Även de mest komplicerade fraserna han spelar och lär ut bygger ursprungligen på den enkla pulsen i människans gång eller stampande runt en eld accenterat av klapp med händerna och pinnar. Så som det kan låta nu lät det oxå för 5000 år sedan i exempelvis Yoruba kulturen i det vi idag kallar Nigeria. Som västlänning av idag känner Fabian att han har lite att tillföra de utprövade systemen. Att följa traditionen är att komponera ihop ett uråldrigt recept. Människan minns beprövad alkemi som påverkar medvetandetillståndet och alstrar specifika upplevelser anpassade till vårt DNA. Att fysiskt frambringa rytmen, känna trummornas vibrationer eller låta sin kropp röra sig i dansen, att veta vad nästa runda kommer att bli, att känna igen solona och ge sig hän till återupprepandet skapar nya upplevelser och nyanser i tryggheten av det väl kända.

Egentligen finns det inte tid och utrymme för det traditionella sättet att spela på men det struntar Fabian i och skapar det här utrymmet ändå. Här på Möllan. I sin lilla rytmverkstad bygger han ett stort forum där han och hans elever hittar en fristad med enkla grundläggande värden och metoder för att tackla en modern tillvaro och bevara sitt rena sinne. Fabian tror att det är mänskligt att vilja berusa sig och söka stimuli. Att gå in i rytmerna är ett säkert sätt att tillfredställa grundläggande behov utan att göra våld på sin egen organism i form av droger, giftig mat eller medeciner. Det innebär inte heller negativa konsekvenser på planeten i form av överkonsumtion och naturförstörning. Kan du dansa dig in i trans varje kväll suktar du inte efter en ny bil att bränna runt i. Du behöver inte adidaskläder för att bekräfta ditt värde. Du blir ganska nöjd i här och nu och i det att vara tillsammans och föra din rytm i samklang med andras. Den priviligerade västländska människan bör söka alternativa, hållbara vägar att tillfredsställa sig själv och sin omgivning på. Det är vårt ansvar menar Fabian. Trummorna är inte den enda och kanske inte den bästa formen för alla men den är ett alternativ!

I september återupptar Fabian sin undervisning. Tisdagar och onsdagar tar han emot nybörjare och avancerade för att lära ut trumspelet och första helgen i varje månad finns det tillfälle att praktisera Västafrikansk dans tillsammans med gästläraren Bouba Diarra. Kontaktuppgifter till Fabian hittar du på hans hemsida www.djembetrummor.se. Fram tills dess hoppas vi att regnet lämnar oss lite ifred i helgen så att Fabian och hans elever spelar någonstans på festivalen (Timoties öppna scen?!).

Vi är mycket stolta och glada över att Fabian är med och öppnar dörren till våran glädjefest. I all enkelhet får det spegla vårt kollektiv, mångfalden, kraften och skönheten i den organism vi alla är en del av. Av folket för folket i en stor gungande, dansande folkfest!

//Rebecca

Oh no, the clown is drunk….

(10.38)

Från sen natt/tidig morgon.

//Rebecca

Festivalknapp och parkfestrapp

Barnen som säljer knapparna får behålla fem kronor för varje såld knapp. Så att köpa en knapp är inte bara ett bra sätt att stödja festivalen, ni ger också ett litet bidrag till kul fritidsaktiviteter för kidsen på Möllan.

Ali och Johan är två av de  som säljer festivalknappar i år. De hälsar att knappförsäljningen gått bra hittils.  Ali har dessutom fått 25:- i dricks. (De är bara lite trötta ni efter att ha rännt runt på Möllan hela dagen och sålt knappar.)

Vissa av er kanske såg Ali och Johan när de rappade på Parkfesten 2008. Annars har ni en ny chans här:

/Anna

Folket bakom festivalen: Timotie

Timotie är festivalens clown. Du har med stor sannolikhet sett honom på Vårmarknaden eller Parkfesten, han dyker alltid upp på våra stödkampanjsarrangemang. Det är bara att ringa så kommer han med sin väska och röda näsa. Annars kanske du har sprungit på honom någonstans på gågatan en solig dag.

Timotie är född och uppväxt i en cirkusfamil, hans pappa Gill Girardone tog tidigt med honom på sina fakiruppträdanden. Att vara clown är ett sätt för Timotie att förhålla sig till  livet. Att ta på sig lite smink eller en röd näsa är en genväg in till publikens hjärtan, en ursäkt för att få knacka på och ställa den där frågan, peka på det där fenomenet, uppmuntra och plocka fram det där som inte alltid syns. Egentligen identifierar sig inte Timotie så mycket med clownen som med narren, en samhällskritiker, ifrågasättare, belysare, informatör, predikant. Men det autoritära skriva på näsan och baka moralkakor vänder han sig ifrån.

Har du någon utbildning eller är du helt självlärd?

-Jag gick Cirkus Cirkörs cirkusgymnasium och har en del kurser och teaterutbildning. I dag består min skola av att uppträda och utforska uppträdandet och skådespelet, på gatan. Det är en ständigt pågående process som jag analyserar och utvärderar hela tiden. Att uppträda som jag gör innebär en ständig känslig balansgång i förhållandet mellan mig och den arkitektur, tid och publik  och de stämningar jag möter och som finns just där och då.

Improviserar du alltid eller har du någon koreografi?

-Det jag gör består till största delen av improvisation, att fånga upp och spela på de stämningar som jag pratade om tidigare. Jag har få men viktiga hållpunkter. När jag bygger upp en scen, som jag kommer att göra på årets festival, lägger jag mest energi på den psykologiska effekten. Eld, vattenpipor och tekoppar välkomnar alla. Jag är inte scenen eller uppträdandet, jag är clownen vid scenen som inviterar, bjuder upp och skapar tillfälle för vem som helst att delta. På scenen kommer musikerna att dansa med publiken, skådespelarna och de förbipasserande blandas med varandra, skillnaden mellan vi och dom suddas ut.

Hur skulle du beskriva festivalen?

-Den är väldigt speciell: osminkad och avklädd på något sätt. Den är ett unikt tillfälle för människor att mötas och ha roligt tillsammans. Gammal och ung träffas naturligt och avspänt vilket jag tycker är värdefullt i en ålderssegregerad tid.

Vad har cirkusen för roll idag när vi har så tillrättalagd underhållning via tv, sportevenemang, konserter och liknande?

-Cirkusen har alltid varit folkets underhållning. Det är först när modern nycirkus kom som den typen av kultur lyftes upp till någon form av finkultur status men jag tror att intimiteten och närheteten till konsten och scenen är det som gör att cirkus underhållning lever vidare och inte alls håller på att dö ut.

Så vad händer i helgen?

-Jag kommer att vara med på invigningen och avslutningen och därimellan vara vid gatuscenen i änden av Möllevångsgatan mot Folkets park. Det kommer att vara en öppen scen med obokade artister och spontana uppträdanden. Jag kommer att ha hjälp av vänner och Gill. Man kan aldrig förutse vad som kommer att hända, men jag har en känsla av att det kommer att bli bra.

Och det har vi oxå. Timoties öppna gatuscen var en av de absolut mest bejublade inslagen under festivalen förra året så se till att du får en plats vid, eller varför inte på, scenen!

//Rebecca

Folket bakom festivalen: Sara & Anton

Sara och Anton samordnar utsmyckningen av festivalen. De har jobbat hårt och just nu är de väldigt trötta och fnissiga. Men vi lyckades genomföra en kort intervju.

Sara: Vår uppgift är att utsmycka festivalen och ge den en helhet.

Anton: Lite färg och så, det är det :).

Hur tänker ni om utsmyckningen, hmmm… tänker ni?

Anton: NÄ

Sara: Jo det gör vi väl. Vi tänkte att vi tar det vi har, och så gör vi något av det.

Anton: Vi har faktiskt tänkt från början att vi ska göra saker som håller.

Sara: Som man kan använda flera år, så det blir bättre och maffigare för varje år.

Vilka områden satsar ni mest på?

Sara: Vi har mycket på Gröna gatan, förutom det Michaela själv gör med alla växter. Vi gör mycket som hänger i lamporna, på högre höjd. Konstgatan har vi följt med samma tema men andra färger. Det blir en röd tråd genom festivalen men med olika färger.

Hur får ni in material?

Sara: Vi köpt lite, rensat hemma och fått mycket spons. Bland annat har Rönneholms gardiner sponsrat med massa tyger. Det enda vi har köpt är rullar med ofärgat tyg som vi har färgat själva.

Vad är er vision?

Sara: Det är svårt se det framför sig innan. Men att det ska bli mycket, skapa en känsla och inte se tomt ut. Vi satsade på några större enklare grejer istället för massa småtjafs. Vi ville ha något ordentligt att använda i flera år. Vi har hållt oss in om en ram och gjort roliga grejer inom den, tillexempel har vi sytt många flaggor. Sen blir det ändå vissa smågrejer -som belysning, vi kommer jobba mycket med det i ungdomsområdet.

Anton: Vi gör bara saker som är högt uppe där ingen annan är, det fyller ett tomrum. Gatorna är så stora så det blir väldigt mycket yta i luften som man ofta inte tänker på.

Vad ser ni fram emot under festivalen?

Anton: Att ha hängt upp allt tidigt, vara klara och gå på festivalen.

Sara: Jag vill se resultatet. Att jobba med något och se det komma upp tycker jag är roligt.

Anton: Ja, jag med men bara jag kan gå tidigt och gå på festivalen. Sen vill jag inte ha något regn på söndag när vi ska plocka ner allt.

Om några dagar hänger vimplarna på Konstgatan istället för runt Sara.

/Anna

Folket bakom festivalen: Endy

Det här är Endy.

Det här är hans första år inom festivalen. Förra året festade han på Moriskan.

-Den var skitfet den klubben så jag vet inte hur vi ska göra den bättre, men jag är säker på att den kommer bli minst lika bra.

Vad är din uppgift inom festivalen?

-Jag är platschef på Moriskan under fredagen, och klubbchef på Moriskan under lördagen.  Det betyder lite kort att jag är på plats och har det övergripande ansvaret för att allt funkar. Jag ska underlätta de sceansvarigas arbete. Vill du ha mer specifikt så vet jag inte, fråga mig på söndag vad jag gjorde under fredagen och lördagen. Just nu förbereder jag mest och ser till att allt är färdigt och mysigt tills på fredag. Jag får hjälp av bl.a utsmyckningsgruppen att samordna möblering, att det skyltas och pyntas osv.

Så vad händer på Moriskan?

På fredagen är det filmvisning och Stand up på Moriskan och på lördag är det klubb! Kl 22.00 öppnas dörrarna och festen är igång till 03.00. Inträdet är 80:- men delaktiga i festivalen betalar endast 40 pix. Jag hoppas att ALLA kommer och att ni har jämna pengar så vi slipper ha så mycket växel 😉 Ses där!

Lite praktisk info:

Filmvisningen sker i Lilla salen, schemat har ni här:

17:00	Film: Möllevångsfestivalen 2007
18:00	Film: Life Goes On
18:15	Film: Svea och jag
20:00	Tangram Film - Kortfilmspaket
21:00	Film: Kojor
21:45	Film: Institutet

Samtidigt händer det grejer på Moriskans utescen, bland annat spelar Gonza och Little Marbles, det har dock inte Endy ansvar för.

Några timmar senare är det Stand up i Lilla baren.

19:50	GARVA Comedy Club
20:50	MACK (stand up)

P.S: Hela Moriskans schema finns här.

/Anna

Hjälp Gaby hjälpa festivalen!

Volontärsamordnaren Gaby börjar bli desperat…

Festivalen har fortfarande ett stort behov av volontärer. Dessa områden är fortfarande inte fyllda:

• Medlemsrekrytering
• Städning på söndag
• Nattvakter på scenerna
• Runners/allt-i-allo
• Backstagefolk

Maila kraft@mollevangsfestivalen.net eller ring Gaby direkt på: 0733-864913